Man kunde göra söta mangafigurer och fantasyhästar mm och lätt ladda ner bilden till sin dator utan inloggning!
lördag 25 januari 2014
Roligt spel! Dress Up Games!
Hittade ett roligt spel för barn mellan kanske 4-11 eller ja, även jag tyckte att det var roligt fast jag är 34... http://www.dolldivine.com/
Man kunde göra söta mangafigurer och fantasyhästar mm och lätt ladda ner bilden till sin dator utan inloggning!
Man kunde göra söta mangafigurer och fantasyhästar mm och lätt ladda ner bilden till sin dator utan inloggning!
tisdag 21 januari 2014
Leopard
Leopard
Panthera pardus
Leopard
Panthera pardus
Det tydligaste kännetecknet för leoparden är dess fläckiga päls. De flesta leoparder är orangegula med svarta fläckar. Den svarta pantern är en leopard med två recessiva gener vilket skapar en svart päls där de svarta fläckarna svagt kan anas. Även om det är ovanligt med den här typen av recessiva gener så förekommer det även bland andra kattdjur.
Leoparden kroppslängd kan variera från en till nästan två meter beroende på vilken underart det är. Honan är oftast mindre än hanen, ungefär två tredjedelar.
Leoparden är mest aktiv under natten.
Utbredning
Leoparden finns i Afrika, men även Asien. Den klarar sig bra i olika biotoper som tropisk regnskog, savanner, buskmarker, gräsmarker, berg, lågländer, halvöknar och skogar.
Föda
Leoparden jagar främst under natten eller gryningen. Bytesdjuren är av stor variation, från insekter, gnagare, fisk till mindre och större däggdjur. Leoparden brukar även ta tamboskap och hundar om den får chansen. I områden med mycket leoparder brukar hundar i regel hållas instängda. Själva jakten fungerar genom att leoparden sakta smyger sig på sitt byte för att explosivt fullfölja attacken. Vanligtvis dör bytet genom strypning på grund av att luftstrupen kläms åt. När bytet har dött drar gärna leoparden upp det i ett träd där den kan få äta ifred från både lejon och hyenor. Leoparder jagar gärna och gör det även när de har ett byte som inte hunnit bli uppätet.
Fortplantning och parning
Hanen lämnar efter parningen honan och har ingenting med ungarnas uppfostran att göra. Efter parningen är honan dräktig i 90 dagar. En kull består av 2-3 ungar. Vanligtvis är alla ungar fläckiga men enfärgade leoparder kan vid sällsynta tillfällen födas i samma kull. Vid födseln väger ungarna inte mer än ett halvt kilo. Efter tre dagar öppnar ungarna ögonen och kan några dagar därefter klättra i träd. Honan flyttar ofta runt ungarna till nya boplatser för att de inte ska bli dödade av hyenor, lejon eller andra leopardhannar. Under de tre första månaderna diar ungarna från honan och klarar därefter att äta byten som hon bär hem till dem. Ungarna stannar hos mamman tills de är mellan 18-20 månader gamla och beger då sig iväg på egen hand.
Hot
Leoparden är en överlevare på så sätt att den klarar sig i så många olika biotoper. Människan har länge bedrivit jakt på leoparden för dess päls samt att den dödar tamboskap. Idag beräknas det finnas över 500 000 leoparder bara i Afrika. Tyvärr minskar populationen ständigt.
Källa: http://www.bilderochfakta.se/djur/kattdjur/leopard
Elefanter
Elefanter
- För andra betydelser, se Elefant (olika betydelser).
| Elefanter | |
Stäppelefant Loxodonta africana.
| |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Elefantdjur Proboscidea |
| Familj | Elefanter Elephantidae |
| Vetenskapligt namn | |
| §Elephantidae | |
| Auktor | Gray, 1821 |
| Utbredning | |
De idag förekommande elefanternas utbredningsområden. Grön = afrikanska elefanter, brun = asiatisk elefant, ljust+mörkt = vid början av 1900-talet, bara mörkt = vid början av 2000-talet
| |
| Släkten | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Elefanter (Elephantidae) är en familj bland däggdjuren inom ordningen snabeldjur. Elefanterna är den enda familjen av snabeldjur som inte dött ut. Familjen elefanter omfattar, förutom asiatisk elefant, afrikansk stäppelefant och afrikansk skogselefant också mammutar och ett antal andra utdöda grupper av elefanter. De nu levande elefantarterna brukar samlas i underfamiljen egentliga elefanter (Elephantinae).[källa behövs]
Innehåll
[göm]Systematik
Evolution
Elefanter är en jämförelsevis ung grupp i ordningen snabeldjur (Proboscidea). Ordningen snabeldjur uppkom under senare eocen för 55 miljoner år sedan i norra Afrika.[1] Inom gruppen utvecklades ett flertal familjer som idag är utdöda som Moeritheriidae, Deinotheriidae, Gomphotheriidae ochMammutidae. Dessa taxa liknade alla dagens elefanter men räknas inte till samma familj. Några av de nämnda grupperna levde fram till senasteistiden samtidigt med elefanterna. Elefanterna utvecklades ur familjen Gomphotheriidae under miocen för ungefär 6 miljoner år sedan med släkten som Primelephas[1] och Stegotetrabelodon.
Ett förenklad kladogram för familjen visas här:
Elephantidae ├── Primelephas ├── Elephantini │ ├── Elephas │ └── Mammuthus └── Loxodontini └── Loxodonta
Släktet Elephas uppkom under tidigt pliocen i Afrika och spred sig sedan över Eurasien.[1] En av de mest kända utdöda arterna i släktet är Elephas antiquus. De nordligaste fossilfynden av arten är känt från Thüringen och södra Polen. Till släktet hör även några utdöda dvärgformer som levde under pleistocen på sydostasiatiska öar och på öar i Medelhavet. Sedan slutet av pleistocen är släktet begränsat till Asien och idag finns bara arten asiatisk elefant (Elephas maximus) kvar. Släktet Loxodonta är bara känt från Afrika sedan mellersta pliocen.[1]
Taxonomi
Idag finns tre arter av ordningen snabel- eller elefantdjur kvar som alla tillhör familjen elefanter. :[2]
Familj: Elephantidae
- Släkte Afrikanska elefanter (Loxodonta)
- Skogselefant (Loxodonta cyclotis)
- Stäppelefant (Loxodonta africana)
- Släkte Asiatiska elefanter (Elephas)
- Asiatisk elefant (Elephas maximus)
- † Elephas antiquus
- † Elephas recki
- † Släkte Stegodon
- † Släkte Deinotherium
- † Släkte Mammutar (Mammuthus)
Vissa auktoriteter kategoriserar även dvärgelefant som god art och ger den då det vetenskapliga namnet Loxodonta pumilio. Taxonet förekommer i tropisk regnskog i Gabon, Kongo-Brazzavilleoch Kamerun. Denna artstatus motsägs dock av många andra auktoriteter som menar att det kan röra sig om mindre individer av skogselefant. Inga genetiska studier som hittills genomförts på individer i den centralafrikanska regionen indikerar en fjärde art.[3]
Hybridisering
En korsning mellan afrikansk och asiatisk elefant föddes i Chester Zoo i England på 1970-talet. Denna hybrid är den enda kända för vetenskapen. Elefanten dog vid nio dagars ålder men är ändå ett bevis på att arterna kan hybridisera. Dock vet man inte om denna hybrid var fertil.[4]
Utseende och anatomi
Elefanterna är stora däggdjur med läderartat tjock hud, tjocka ben, stora öron och snabel. De vuxna djuren har betar av elfenben, hos asiatiska elefantkor är de dock sällan synliga. Det är de översta framtänder (inte hörntänder) som hos vissa individer når en längd av 3,30 meter. Tandformeln är I 1/0 C 0/0 P 3/3 M3/3, alltså 26 tänder.[1]
Den kraftiga snabeln har bildats av att överläppen och nosen vuxit samman och snabeln består av omkring 400 muskler. Den afrikanska elefantens snabel har två "fingrar" längst ut på snabeln, medan den asiatiska har ett.[5]
Elefanter har fyra stora kindtänder. Dessa tänder ersätts sex gånger under elefantens livstid genom att den nya tanden växer ut från bakre delen av käken och skjuter fram den nedslitna tanden, som tappas bit för bit.[6] När den sista uppsättningen tänder har slitits ut svälter elefanten ihjäl.
Elefanten växer hela livet och deras storlek varierar därför mycket men stora afrikanska elefanttjurar (elefanthannar) blir drygt 3 meter i mankhöjd och väger då över 5 ton. Den tyngsta elefanten som påträffats var en afrikansk elefanttjur som sköts 1978 i Angola. Den hade möjligen en mankhöjd på 4,2 meter, en vikt på 12 ton (andra data nämner 4,0 meter och 10 ton[7]) och en längd på över 10 meter (från snabelspets till svansspets).[8] En högre men inte så tung elefant sköts 1978 i Namibia.[9]
Honornas spenar ligger på bröstet mellan de främre extremiteterna liksom hos primater och sirendjur.[10] Födelsekanalens öppning ligger inte direkt under svansen utan lite mer på buken mellan de bakre extremiteterna. Så faller ungdjuret vid födelsen bara 0,7 meter istället för 1,7 meter.
Under medeltiden antogs av vissa naturforskare att elefanter saknar armbågsled och knä[11] men senare kom fram att så är inte fallet.[12] Knäets konstruktion möjliggör däremot en vinkel av nästan 180 grad mellan lårben och skenben. Med denna egenskap är elefanter unik bland fyrfota däggdjur, annars har bara den tvåfota människan detta särdrag. Även angående meniskernas och korsbandens konstruktion liknar elefanter människan. Knäleden hos äldre elefanter är ofta utsatt för artros.[13]
Elefanter går på topparna av sina tår men de har ytterligare tår vid bakfoten som ibland betecknas som "sjätte tå".[14]
Morfologiska skillnader
| Asiatisk elefant | Afrikanska elefanter | ||
|---|---|---|---|
| Skogselefant | Savannelefant | ||
| Antal tår | fem fram, tre bak | fyra fram, tre bak | |
| Öronform | mindre | större | |
| Snabel | ett "finger" på snabelspetsen | två "fingrar" på snabelspetsen | |
| Ryggform | (oftast) konvex, rund rygg | konkav sadelrygg | |
| Betar | sällsynt, och endast hos hannar | mycket vanligt, och hos båda könen | |
| Hud | något slätare | skrynkligare | |
Ekologi
Socialt beteende
Vuxna elefanter lever på olika sätt. Honorna är utpräglade flockdjur medan vuxna hanar mestadels lever själva även om de i bland bildar mindre grupper men de är inte alls lika sammansvetsade som en flock med honor. De vuxna hanarnas (ibland kallade tjurar) umgänge med honorna begränsas mest till parningen.
En flock med elefanterhonor består förutom av modern med sina ungar även av andra nära släktingar som moderns syskon och mostrar. Flocken leds av familjegruppens äldste medlem, den s.k.matriarken. Studier av livet i elefantflockar har visat att de sociala banden är mycket starka. Elefanterna visar många beteenden som har tolkats som att de känner både glädje och sorg. Man har observerat elefanter i det vilda som har försökt hjälpa andra skadade medlemmar i gruppen och stannat i närheten av en livlös kropp i timmar eller t.o.m. dagar efter att en medlem i gruppen dött. Man har många gånger även observerat elefanter som begraver en död gruppmedlem med kvistar, löv mm. Få andra djur visar intresse för döende eller döda individer av den egna arten på samma vis.[15] Om en kalv föds död kan en elefanthona dröja kvar vid kroppen länge efter att resten av flocken gett sig av. Det finns också observationer av en afrikansk elefanthona som med hjälp av sin snabel bar sin döda kalv med sig i flera dagar innan hon lämnade den.[16] Elefanter som varit åtskilda en tid återförenas ofta under frambringandet av trumpetande ljud och berör varandra med snablarna.
Elefanten är det landdjur som har den största hjärnan, den väger drygt 5 kg. Den anses också vara ett av de mest intelligenta djuren. Det visar sig bl.a. i förmåga att samarbeta för att lösa problem, tillverka enkla redskap, visa medkänsla för sina artfränder mm. Test med elefanter har även visat att de har ett självmedvetande och känner igen sin egen spegelbild. Förutom människan är det få djur som visar dessa egenskaper. [17]
Den afrikanska elefanterna kan med sina två "fingrar" längst ut på snabeln fatta tag om saker, medan de asiatiska elefanten rullar sin snabel runt föremålet. Elefanter använder sin snabel till många olika saker, från att plocka upp föda, slita loss blad och grenar från träd, till att svalka kroppen genom att sprida sand och vatten på ryggen.
Föda
Elefanter är växtätare och konsumerar vanligen 100 till 150 kg växtmaterial per dag, sällan upp till 225 kg.[1] Deras föda består av gräs, löv, frukter och små grenar och kvistar. Snabeln används för att slita av gräs och kvistar. Elefantens betar kan användas för att skala bark av träden för att äta. Med sina stora kindtänder mal de sönder maten.
Elefanter är väldigt beroende av vatten och håller sig aldrig för långt borta från ett vattenhål. De dricker upp till 200 liter vatten per dag. Elefanterna lever tillsammans i grupper av honor och ungar. Grupperna består av cirka 20 individer, som är sociala och har starka familjeband. Vuxna tjurar lever ofta ensamma. De äldre honorna är de som hittar vattnet vid torrperioder och styr hjorden. Elefanter vandrar ofta långa sträckor för att hitta föda och vatten under torrperioden. De springer sällan men uppretade elefanter kan vanligtvis komma upp i 40 km/h (den högsta hastigheten som uppmätts var 48 km/h)
Fortplantning och livslängd
Elefanterna blir könsmogna vid tolv till fjorton års ålder och får ungar vartannat till vart fjärde år. Dräktigheten varar i cirka 2 år. De starka sociala banden visas också genom en stor omsorg för avkomman. Förutom modern deltar även flockens övriga vuxna medlemmar i omvårdnaden.
Elefantens uppgivna livslängd är ofta överdriven, men mellan 40 till 60 år är normalt. Den äldsta dokumenterade elefanten levde i Taipeis zoo och blev 86 år gammal.[18][19]
Naturliga fiender
På grund av sin storlek och sitt levnadssätt med flockar har elefanter nästan inga naturliga fiender. Bara i enstaka fall faller ungdjur offer för större kattdjur som lejon och tiger.[20] Under istiden utgjorde dessutom kattdjur av underfamiljen Machairodontinae (ibland kallat sabeltandstigrar) ett hot. Till exempel var arter av släktet Homotherium i vissa regioner skickliga jägare påColumbiamammuten.[21]
Elefanten och människan
I kulturen
Enligt en afrikansk legend fick elefanten sin långa snabel då en krokodil bet den i näsan och inte släppte taget förrän näsan blivit tre meter lång, denna berättelse har återgivits av bland annatRudyard Kipling i Just så-historier från 1902. Elefanter har även spelat huvudrollen i ett flertal filmer och barnböcker, däribland Dumbo och Babar. Elefanten är maskot för Republikanska partiet i USA.
I djurparker
Aveln av elefanter i djurparker är fortfarande liten. Sedan den första elefanten föddes i Europa 1902 har det fötts cirka 400 djur i fångenskap. Flertalet av dem som föddes före 1980 har inte uppnått avelsduglig ålder. Liknande statistik uppvisar Amerika och Asien, varför djurparkerna än idag inte är självförsörjande på elefanter.
I svenska djurparker
Elefanter förekommer i två svenska djurparker: Kolmårdens djurpark och Borås djurpark. Dessutom fanns det mellan 1930 och 1992 elefanter på Skansen i Stockholm. Även Furuviksparken ochParken Zoo har tidigare hållit elefanter.
I Sverige föddes den första elefanten 2001 i Borås Djurpark. Sedan dess har det fötts ytterligare fyra afrikanska elefanter i Sverige, alla i Borås djurpark. Kolmårdens framtida avelsgrupp fick olyckligtvis avlivas efter att den blivit smittad av tuberkulos i början av 2000-talet, under den första dokumenterade dräktigheten hos asiatisk elefant i Sverige. I Kolmårdens djurpark bygger man just nu[när?] upp en ny avelsgrupp, med bland annat de två elefanterna Bua och Sanoi som skänktes från Thailands kung till Sveriges konung 2004.
Tjuvjakt
Elefanten har räknats som ett storvilt och var en av de fem arterna som rika västerländska storviltsjägare förr i tiden skulle jaga i Afrika. Idag är jakt på elefant, och handel med elefantdelar förbjuden. De är dock ett eftertraktat byte bland tjuvskyttar, då deras betar av elfenben har ett högt värde. Dels används dessa till hantverk, dels anses de ha medicinska effekter.
I jordbruket
Vilda elefanter har tämjts av människan i tusentals år för att användas som hjälpreda i både jord och skogsbruk. Framförallt är det den asiatiska elefanten som används i dessa syften.
I krig
Elefanter har använts i ett flertal krig, däribland de puniska krigen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elefanter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)